Vad behövs för att driva utvecklingen framåt i skolan? Hur ska man formulera någon form av plan för skolan i den snabbt förändrade digitala värld vi lever i? Jag har inte mött någon som har de slutgiltiga svaren på de här frågorna och jag tror inte att sådana svar finns, men jag kan ändå inte låta bli att fundera på om det åtminstone finns delsvar. En orsak kan vara arbetet med en ny IKT-plan i vår kommun och en annan den otålighet som jag delar med många andra som jobbar i skolan. Som IKT-pedagog är det väl dessutom rimligt att jag åtminstone kan ge några former av preliminära svar.

Egentligen är det fel att tala om utveckling av IKT i skolan. Vi borde istället prata om utveckling av lärandet, där IKT har en självklar roll. Begrepp som digital kompetens, bra beskrivet och problematiserat i Edward Jensingers blogginlägg och Ulf Sillings kommentar, är bara entydiga och lättuppnåeliga för den som inte reflekterat särskilt mycket omkring dem. Det är inte (bara) de tekniska verktygen som förändras, utan ett helt samhälle. Hur skolan då skulle kunna lösa sina problem med bara kosmetiska förändringar som t ex fler prov är för mig obegripligt. Ett frenetiskt testande blir då som att varje dag gräva upp det nysatta fröet för att se om det har grott. Det blir mycket rotande, men ingen långsiktig utveckling. 

Finns det då några områden som bör lyftas fram i arbetet med skolutveckling i stort och IKT i synnerhet? Ja, jag tror det. Vi behöver fundera omkring mål och strategier, miljö och kompetens. Förändringsarbetet och lösningarna måste vara praktiska, flexibla och hållbara.

Mål och strategi – Många har påpekat avsaknaden av genomtänkta mål och strategier, nationellt och på lokal nivå,  för införande och användande av digitala verktyg i skolan. Utvecklingen springer hela tiden ifrån våra planer, särskilt om de främst fokuserar på den rent tekniska sidan eller tidsbundna färdigheter, som t ex att kunna hantera ett visst program. Här behöver vi verkligen hitta en hållbar utvecklingssyn där skolan sätts in i ett större sammanhang, som en del av den stora samhällsförändringen. Mål måste vara formulerade så att det finns en flexibilitet och beredskap för hur snabbt förändringen går. Viktigt är också att fundera omkring vilka som ska vara bärare av de strategier vi väljer.

Miljö – Det mesta av den miljö som våra elever och vi själva arbetar och rör oss i kan vi inte påverka. Världen krymper, eller blir större, beroende på hur man ser det. Skolans väggar är inte längre begränsningen ens under skoldagen. När vi talar om miljö handlar det alltså både om den rent fysiska miljön i skolan och om den virtuella miljön, både det som ibland kallas PLE (Personal Learning Environment) och den digitala värld vi alla möter dagligen. Vilken hårdvara är bäst? Hur blir elevernas arbete så ergonomiskt riktigt som möjligt? Hur utformar vi den digitala miljö som eleverna förväntas befinna sig i? Vad kan vi påverka själva och vad måste vi helt enkelt acceptera och bara lära oss att använda på bästa sätt? Hur kan vi göra miljön så säker som möjligt? Det är först när vi tar in alla dessa aspekter som vi kan säga oss arbeta med och försöka utveckla både våra elevers och personalens hela miljö. Målet måste vara att den ska vara både praktisk och flexibel.

Kompetens – Varje samhälle och tid ställer olika krav på människor. Frågan är vad framtidens samhälle kommer att ställa för krav på de elever som går i skolan just nu. Kompetens måste  fokusera på förmågor och kvalitéer, inte vilka detaljkunskaper som vi tycker är viktiga just nu. Den typen av kunskaper har naturligtvis också betydelse, men är egentligen en bieffekt till de förmågor jag tillägnat mig. Frågan till lärarna blir därför hur de själva lär sig nya saker och hur de tänker om framtidens krav på våra elever. Det här blir något mycket större än att i en IKT-plan ange några specifika verktyg eller program som lärare och elever ska kunna hantera. Den kompetens som utvecklas måste vara mer hållbar och flexibel än så.

Skolans problem har många orsaker. De beror på historiska förändringar som vi inte kan göra så mycket åt utan bara har att förhålla oss till, de beror på politiska beslut som vi kan tycka mer eller mindre om, men de beror också på hur det pedagogiska arbetet fungerar ute på skolorna. Det är det sistnämnda som vi lättast kan påverka. Arbetar vi konsekvent med våra mål och strategier, vilken miljö lärare och elever arbetar i och vilken kompetens som behövs kan vi nog ändå formulera någon form av plan och förhoppningsvis driva utvecklingen av skolan framåt.